Flottigt hår och den där förbenade sängen.

Har masserat in Mejas hårbotten med olja idag, och självklart blev hälften av håret också oljigt, och huuur ska man få bort det då? Tvättade det två gånger med babytvål i badet och håret är fortfarande så flottigt att det ser vått ut. Nå, hon kan ju ha sidbena nu, de sku aldrig hållas annars.

Vi fick en liten nattgäst inatt, Caspers kusin Melinda ska övernatta då båda hennes föräldrar och hennes mormor ska jobba, Casper har väntat hela kvällen på henne, hoppeligen somnar de innan midnatt eftersom hon ska till dagis imorgon.

Och Meja och hennes säng då. Igår var värsta kvällen hittills, hon var som vanligt upp och ner hid och dit och överallt, efter en stund föll hon raklång bakåt och slog i huvudet vilket resulterade i att hon gallskrek i 10 minuter, ingenting hjälpte. Det är lite farligt det där, men vad ska man göra så att hon inte slipper och stå upp i sängen?
Sku vara med en spjälsäng utan spjälar. Försökte med att lägga på henne Caspers gamla sovpåse, men det hjälpte inte ett dugg, nå hon var iaf inte iskall då hon vaknade som hon brukar vara annars då täcket åker av.

Men alltså, ni kan inte förstå hur stark Meja är, man får ta i med kraft för att få lös henne, eller lossa på hennes fingrar en i taget, hon håller i otroligt hårt, och drar sig fram med armarna, drar sig upp och stå med armarna, hon lär bli muskulös snart. Hehe.

Den andra natten i egen säng gick inte riktigt lika bra.
Meja somnade i bilen på väg hem så det var bara att flytta henne till sängen, hon brukar inte vakna innan morgonen, men igår gjorde hon det såklart, jag hade lämnat telefonen i jackfickan och såklart råkade K ringa.
Tog upp henne eftersom hon började gallskrika direkt hon inte såg mig. Bytte blöja och värmde mjölk och så lade vi oss i soffan.
En timme senare ungefär (klockan 22) försökte jag lägga henne igen, och det tog säkert till 23 innan hon somnade. Alltså hon var som galen, upp och stå hann hon hundra gånger, upp på knäna, falla ner, upp och ner upp och ner överallt och hit och dit. Men hon somnade ju till sist, likaså jag. Klockan var till och med så mycket som 7:30 imorse när solstrålen började babbla.

Nu på dagen har hon också sovit jättedåligt, första luren sov hon max en halvtimme och nu andra inte ens en timme, hon ligger fortfarande i vagnen och jag hoppas hon somnar om, ser inte direkt ut så nu men..
Och det är klart att man vill att barnen ska sova bra på dagtid, åtminstone jag behöver lite egentid plus att jag har en del att göra innan vi ska promenera efter Casper till dagis och kvällstid har jag aldrig någon egentid, därför är det så skönt med lite egentid på dagen ;)
Vadå ego, men jag tror nog de flesta föräldrar njuter lite extra när barnen sover.


Ska försöka filma Meja ikväll ifall hon är lika galen.

Första natten.

Första natten i egna sängen gick jättebra för Mejsan!
Till först förstod hon nog inte att hon faktiskt skulle SOVA där, hon var överallt i sängen i raketfart.
Bland det första hon gjorde var att ta i spjälarna på sängen och sedan i kanten och dra sig upp och STÅ, lilla tösen vart har du så bråttom?
På golvet drar hon sig upp och stå på knä bara, även då får man vara livrädd att hon ska falla bakåt, hur ska de gå nu då? Som tur är finns det inte riktigt några bra ställen att dra sig upp och stå för på golvet, förutom sofforna, men dit räcks hon inte än.
Men iaf, om en stund lugnade hon ner sig och låg och tutta på tutten och gosade med trasan och somnade, och sov hela natten till 6:45! Ja, hon hade nog gärna fått sova till 7:45 eller 8:45, men så ser nog tyvärr alla våra morgnar ut.
Det var otroligt skönt att sova ENSAM, eller ja, K var ju också där men han varken sparkar mig i huvudet, kniper mig i näsan, drar mig i håret eller klöser mig på kinden.
Jag var lite rädd ifall jag skulle vakna nu när ingen gjorde detta åt mig, men hon var snabbt imorse i hörnet av sängen närmast mitt huvud och började prata och var superglad, bättre väckning än innan. :)
Jag har ju förflyttat mig och sover i fotändan nu, där Mejas säng är.

Halsen är lika sjuk än idag, men natten gick bra efter att jag tog en värktablett en stund innan jag la mej.
Blir nog att mumsa värktabletter idag igen.

Vappen "firas" med en lugn hemmakväll. Jag har tagit ner två filmer kvällen till ära, knappast kommer jag orka se någon av dem innan jag far till sängs men vi har ju försökt iaf.
Lilltösen ska strax i säng, vi ska sänka bottnet på hennes säng och försöka få henne att sova i egen säng inatt!
Får se hur det går.

Jag vaknade flera gånger inatt och hade jättesjuk hals, den har varit otroligt sjuk hela dagen, riktigt så att man sitter och spänner sig innan man ska svälja så får se hur min natt blir. Ja, jag tycker faktiskt synd om mig själv.
Det blev ju lite mindre trevligt på förmiddagen då Casper satt och gnällde att han ville till mommo och F's, Meja ville av och an från golvet upp i famnen och jag hade helst av allt bara lagt mig raklång i soffan och somnat.
Vi packade sist och slutligen ihop oss och promenerade till m och F's.

Syskonkärlek

K har åkt iväg till Tampere över dagen så vi får roa oss själva, men det är vi ju ganska vana med på vardagarna.
Meja somnade just i vagnen och Casper ligger fortfarande och sover, de har så olika sovtid dessa barn.
Casper skulle vara upp halva natten ifall han fick, han är upp till 22, även längre, det går liksom inte att få honom att fara och sova tidigare. Sen kan han ju ligga och sova till 9:30 när han inte ska till dagis, men andra ord borde han vakna snart.
Och Meja då, hon far nog och sova senast 21 och vaknar oftast 7 eller strax efter. Eftersom hon inte sover helt 12 timmars nätter är hon ofta trött redan vid 9 på morgonen.
Jag själv skulle ju helst sova från 21-9:30 ;)

Syskonkärlek

Casper är ofta väldigt gullig med sin lillasyster, men han är även ofta väldigt trött på att hon blandar sig i alla hans lekar, dagligen vrålar han flera gånger "MAMMA MEJA FÅR INT VARA PÅ GOLVE!!!"

Tur att hon iaf har något annat intresse än storebrors bilar och lekar.

Meja 7 månader!

Har lite bloggtorka men tänkte iaf uppdatera om Meja som en 7 månaders tjej!

Vi kan väl börja med att hon är typ världens snällaste bebis. Hon gråter nästan aldrig. För någon dag sedan föll hon och slog i bakhuvudet i golvet, och jag blev nästan lite förvånad då hon gallskrek, visste knappt hur det lät.
Hon ålar sig fram genom hela huset, far upp i krypställning väldigt ofta under färden, står och gungar en stund och ner och ålar vidare. Det är knappast länge kvar innan hon fattar galoppen och börjar krypa.
Hon har också börjat dra sig upp på knä mot oss och mot saker, men man får ha koll, för annars kan hon falla.
Hon sitter bara korta stunder utan stöd, det går te.x inte att lämna henne och sitta om man inte sitter beredd att ta i henne.

Hennes dagar ser ut ungefär som föjande:
Vaknar ca. 7-7:30, äter morgonmål som består av gröt och fruktpuré.
Vilar första gången kring 10.
Äter lunch, som just nu består av kyckling, potatis och morot, runt 11-12.
Vilar andra gången runt 14. (kan variera ganska mycket den andra vilan)
Äter mellanmål när hon vaknar från vilan, frukt och mjölk.
Ibland vilar hon en tredje gång och äter ett andra mellanmål.
Hon somnar allt mellan 20 till närmare 22. Och innan dess har hon ätit en stor gröttallrik och druckit mjölk.
Hon sover fortfarande i vår säng, men vi funderar hårt på att förflytta henne till egen säng, hon är överallt under natten plus att man måste ligga med henne tills hon somnar, annars finns det en väldigt stor risk att hon åker i golvet trots alla täcken vi baddar upp med på sidorna.

Hon har storlek 74 i kläder, tycker om att bada och blir arg om man tar något ifrån henne.
Hon tycker om att stå i famnen men trivs även bra på golvet.
Hon är oftast glad åt människor som hon inte ens sett tidigare, men kan även börja gråta åt såna som hon ser med typ en till två veckors mellanrum.

Hon är en så gooo tjej och vi är så lyckliga att hon är våran lilla tjej!

Rädd.

Alltså jag är rädd för fåglar, kan man vara det?!
För en vecka sedan kanske när jag och kidsen gick förbi några fåglar som var väldigt nära var jag riktigt rädd att de typ sku attackera oss.
Att vara rädd för fåglar började säkert då jag för några år sen var på väg gående till mommo och F's och en fågel började flyga rakt mot mig och bara några cm ifrån, jag blev livrädd och kutade allt vad jag orkade. Såg säkert normalt ut. Den hade ju säkert ett bo i närheten me nå ungar i, men jag gick ju mitt på en väg. Det var faktiskt riktigt hemskt.

OBS. Detta gäller ju de lite större fåglarna.