Det är med blandade känslor som jag inser att vår lilla dotter fyller 1 år imorgon!
Hon är ju vår lilla bebis, inte kan hon ju ha hunnit bli så stor redan! Det var ju nyss hon låg i famnen och sov och vägde bara några kilon. Samtidigt som det är lessamt hur snabbt allt går är det otroligt roligt att se henne utvecklas hela tiden. Jag vill ju inte att hon lämnar som den lilla bebisen hon varit för alltid, men det skulle ju ändå få gå liiiiite långsammare.
Jag tycker ju nog att hon är en liten "bebis" ännu. När Casper blev 1 tyckte man ju att han var stora pojken redan! Är det alltid så att man tycker sådan skillnad med barn 1 och barn 2?
Jappjapp såna känslor finns här i huset ikväll, nu ska jag gå och pussa en sovande Meja en gonattpuss och mysa ner mig i soffan framför Dennis med Casper, våra älskade ungar!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar